klister på ögonfransarna
För det känns som jag är spindeln
som alla barnen på dagiset
roade sig med
att dra av benen på.
sådär i smyg
så inga fröknar skulle se.
det finns ju så många spindlar
och spindlarna har så svårt
att visa smärta.
För det känns som
att jag är
den stolta
prästkragen
som fick offra mitt liv
för "älskar/älskar
inte?"
naken blev jag
lämnad på
marken.
alla mina vita blad
lämnade mig.
och den gula
knoppen ska snart
bli nedtrampad.
För det känns som att jag är
en vilsen fågel i en bur.
Hemma, men ändå sådär
långt hemifrån.
och på mina kvitter-rop
får jag bara skrik om
att vara tyst tillbaka
för en fågel har så svårt att
få sin vilja igenom
För det känns som att jag
är en förlorad fjäril.
infångad för att tittas på,
av ett barns fumliga händer.
Instängd i en glasbubbla
med verkligheten utestängd.
För det känns som jag har
alldeles för mycket känslor
fångade
i en för alldeles för liten kropp