-

Är det försent?

är jag redan för trasig för att kunna känna dedär banden till dig, för jag vill, jag vill så mycket. Jag vill kunna säga att jag älskar dig mer än allt annat, vara din flicka, gömma mig i dina stora händer när världen känns läskig.

Vill du sitta med mig i min garderob inatt? Jag kan berätta allt för dig, om mina mörka minnen, om hur det kändes för mig när du gick och vi kan kanske till och med skratta åt gamla tider.

Vem är du? kommer nog bli min första fråga..Du är främmande för mig.

Och jag skulle vilja ramla och skrapa upp mina knän, komma springandes till dig och se om du skulle plåstra om dom, eller om du skulle blunda för mina sår, klistra tejp över ögonen och säga "Det här är bara tillfälligt"

Eller om du vill, kan vi bara hålla handen en stund..

vi behöver inte prata, du kan vara tyst, du behöver inte låtsas om att du inte minns. Vi behöver inte ens titta på varandra, skammen kan vi dock inte gömma..den är synlig för dig och mig, men jag ska vara ärlig med dig, för varje dag känns det bättre. Och de säger att jag aldrig kommer glömma, men jag börjar sakta glömma din doft, din skjorta, ditt leende och armar.

det är märkligt att du är så nära men samtidigt så långt borta..vad hände med tiden egentligen.

Svara inte, säg inte att det kommer bli bra, le inte. ge mig bara din hand.