han är min bror han skulle ge sitt liv för mig
och det är vad han gjort.
Jag är inne i en period, en märklig period och jag vill bara skriva som jag alltid gör, men finner inte inspirationen. Jag har massor utav känslor i mig som vill ut, men kan inte sätta orden rätt. Jag försöker, pifflar och pufflar men det blir fel och jag skriver utan att det känns bättre för jag får inte fram känslorna. Det här är inte bra för mig, jag blir galen när jag inte kan skriva. Vanligtvis skriver jag varje dag, flera gånger om dagen, jag skriver om allt, dikter, noveller och bara tankar och det blir skit bra men nu är allt bara fel. Jag kan inte.
Hatar det. Dricker bara och slänger bort mitt liv, eller? Jag vet ingenting. Är bara förvirrad. Vad ska jag göra? vart ska jag åka? Hur ska jag bete mig? Vem ska jag älska? Ska jag gå eller stanna, ska jag förklara eller ska jag hålla käften? vad är bäst?
Jag är svart som synden, jag försöker be men kan inte ens prata med Gud längre. Han lyssnar, men hör inte vad jag försöker säga. Jag vill något..
Jag hatar det. Men jag måste erkänna. Jag saknar dig. Jag saknar dig så jävla mycket och jag fattar inte varför. Jag tänker alltid på dig när saker blir svåra, för jag undrar hur det skulle blivit om jag klivit åt ena hållet istället för det andra. Gett mig till dig som jag var påväg att göra, jag var påväg att ge dig allt för den kärleken vi delade var så speciell jag har aldrig kunnat förklara för någon vad vi hade, våra samtal, den kopplingen vi fick. två främlingar som hittade varandra sådär vilsna och splittrade, lika trasiga och lika smutsiga..vi hittade varandra någonstans på vägen på en liten plats på jorden. Jag vet inte om jag kan sätta min fot där igen, du väntar nog fortfarande som du skrev, men jag kan inte. Något säger stopp i mig. Jag svarar inte ens när du ringer för din röst väcker alla minnen till liv, jag kan inte fatta att det redan gått ett år. Jag var ju din lilla fågel och du var min beskyddare..
Sofie behöver sömn. Sofie kan inte tänka klart. Men för att sova behöver man ett rent samvete, och en ren själ men jag är lika smutsig och svart som han. Fuck allt. Ge mig pillrena igen, de är de enda som förstår mig nu.
Jag är inne i en period, en märklig period och jag vill bara skriva som jag alltid gör, men finner inte inspirationen. Jag har massor utav känslor i mig som vill ut, men kan inte sätta orden rätt. Jag försöker, pifflar och pufflar men det blir fel och jag skriver utan att det känns bättre för jag får inte fram känslorna. Det här är inte bra för mig, jag blir galen när jag inte kan skriva. Vanligtvis skriver jag varje dag, flera gånger om dagen, jag skriver om allt, dikter, noveller och bara tankar och det blir skit bra men nu är allt bara fel. Jag kan inte.
Hatar det. Dricker bara och slänger bort mitt liv, eller? Jag vet ingenting. Är bara förvirrad. Vad ska jag göra? vart ska jag åka? Hur ska jag bete mig? Vem ska jag älska? Ska jag gå eller stanna, ska jag förklara eller ska jag hålla käften? vad är bäst?
Jag är svart som synden, jag försöker be men kan inte ens prata med Gud längre. Han lyssnar, men hör inte vad jag försöker säga. Jag vill något..
Jag hatar det. Men jag måste erkänna. Jag saknar dig. Jag saknar dig så jävla mycket och jag fattar inte varför. Jag tänker alltid på dig när saker blir svåra, för jag undrar hur det skulle blivit om jag klivit åt ena hållet istället för det andra. Gett mig till dig som jag var påväg att göra, jag var påväg att ge dig allt för den kärleken vi delade var så speciell jag har aldrig kunnat förklara för någon vad vi hade, våra samtal, den kopplingen vi fick. två främlingar som hittade varandra sådär vilsna och splittrade, lika trasiga och lika smutsiga..vi hittade varandra någonstans på vägen på en liten plats på jorden. Jag vet inte om jag kan sätta min fot där igen, du väntar nog fortfarande som du skrev, men jag kan inte. Något säger stopp i mig. Jag svarar inte ens när du ringer för din röst väcker alla minnen till liv, jag kan inte fatta att det redan gått ett år. Jag var ju din lilla fågel och du var min beskyddare..
Sofie behöver sömn. Sofie kan inte tänka klart. Men för att sova behöver man ett rent samvete, och en ren själ men jag är lika smutsig och svart som han. Fuck allt. Ge mig pillrena igen, de är de enda som förstår mig nu.
Kommentarer
Postat av: mamma
Älskling, fina dotter.
Trackback
