klister på ögonfransarna

För det känns som jag är spindeln
som alla barnen på dagiset
roade sig med
att dra av benen på.

sådär i smyg
så inga fröknar skulle se.

det finns ju så många spindlar
och spindlarna har så svårt
att visa smärta.

                                                    För det känns som
                                                    att jag är
                                                    den stolta
                                                    prästkragen
                                                    som fick offra mitt liv
                                                    för "älskar/älskar
                                                    inte?"

                                                    naken blev jag
                                                    lämnad på
                                                    marken.

                                                    alla mina vita blad
                                                    lämnade mig.
                                                    och den gula
                                                    knoppen ska snart
                                                    bli nedtrampad.
                          

                          För det känns som att jag är
                          en vilsen fågel i en bur.
                          Hemma, men ändå sådär
                          långt hemifrån.

                          och på mina kvitter-rop
                          får jag bara skrik om
                          att vara tyst tillbaka
                          för en fågel har så svårt att
                          få sin vilja igenom


                          För det känns som att jag
                          är en förlorad fjäril.
                          infångad för att tittas på,
                          av ett barns fumliga händer.
                          Instängd i en glasbubbla
                          med verkligheten utestängd.

För det känns som jag har
alldeles för mycket känslor
fångade
i en för alldeles för liten kropp


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0