-

Jag är inte mycket för regler, jag hatar regler, jag bryter dem och hamnar alltid i trubbel. Jag tror däremot på att man måste sätta en gräns som människa för sig själv. En gräns vad gäller allt. Vissa saker är inte ok, vissa saker är.. Och även en gräns för hur mycket man kan stå ut med som kompis, partner och familjemedlem.

När någon passerar min gräns, det kan vara allt från en kompis kysser mitt ex/familjemedlem, eller om en person berättar privata saker om mig för någon annan så sätter jag han/hon automatiskt på min mentala hatlista, fryser ut totalt. Min lista består av vissa personers namn som svikit mig på små och stora sätt. Jag vet inte om det räknas att bli sviken om man inte litade på personen fullt ut? men de passerade gränsen och jag sa stopp. 

Min mamma lärde mig att en person utan gränser kan inte må bra. En person som inte lärt sig vad som är ok och inte kommer inte långt. Man kan vinna lite på att vara en dålig människa, men i längden är det alltid de goda som segrar precis som i sagorna. De som varit ärliga mot sig själva och mot Gud, och inte missbrukat sin nästas förtroende.

när jag var lite berättade min farfar för mig om när hans kusin gick med i tyska armén. En dag i början av andra världskriget kom han hem bärandes ett hakkors på högerarmen. Aloisia rörde inte en min utan sa bara "Ut ur mitt hus, du är inte min son längre" Sen dess har ingen sett honom, det spelade ingen roll att han var deras kött och blod, han passerade gränsen.

Det är viktigt att veta..håll dig på din sida och gör rätt för dig.