sista sandkornet

Månen gråter över oss.
Blottade,
fingertoppar mot fingertoppar.
och andetagen i mitt ruffsiga hår.

Ensamma, förstörda.
Du äcklar mig.
Det du fick mig att göra,
det jag blev.

lögner där halvdrogade,
ensamma på marken.
lögner om en bättre framtid.
Jag spottar i förakt för dig,
för dina löften hjälpte mig
inte att resa mig upp.

Dina ord gjorde inte min tunga
mindre svart,
dina ord tog inte ut mig
från självdestruktiva bubblor.

Dina ord dödade bara det lilla hopp jag hade kvar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0