-

Jag vågar inte ge bort mig själv igen.
För mitt hjärta är fullt av fotspår, fotspår av fötter som aldrig borde satt sin fot där från första början. Men så länge jag kan sätta ett finger mot din haka, putta bort dig lite för att visa att jag fortfarande har kontrollen, då känns det bra. För det tog så lång tid att återhämta sig senast, det var för mycket för min lilla kropp att klara av.
Men på ett betryggande avstånd känns det bra, det känns bra när du tar mig i dina armar, försiktigt för du vet att jag är ömtålig, drar mig mot dig och andas i mitt hår. Det känns bra när jag ser dig i profil, dina fina drag, skäggstubben och fylliga läppar.
När du kommer körandes mitt i natten för att träffa mig, fäller bak sätet och säger "kom baby"
Sitta i ditt vardagsrum med ett glas rött i handen, lyssna på musik och luta mig tillbaka i din stora bekväma soffa, eller bara sitta i fönstret med en cigg mitt i natten medan du ligger och väntar på mig. Bara att få vara med dig.

Men inte för mycket, du vet att jag aldrig kommer vara flickan som ropade kärlek. Jag har fortfarande kontrollen och det gör mig lugn, fast tanken att tappa kontrollen med dig är inte för skrämmande, för jag vet att du vet att jag är ömtålig, du skulle nog kanske aldrig göra illa mig..

bara lite.